Många familjer med två vuxna har hittat ett enkelt sätt att dela på kvällen: man turas om att natta barnen. Den ena vuxna nattar en kväll, den andra nästa. Det låter självklart, men det fungerar bäst när det finns en tydlig ordning som alla känner till. Då slipper barnen undra vem som ska komma, och de vuxna slipper diskutera vems tur det är, när alla redan är trötta.
Bestäm gärna fasta kvällar. Kanske har den ena måndag, onsdag och söndag, och den andra de övriga kvällarna. Skriv ordningen på en lapp på kylskåpet eller lägg in den i den gemensamma kalendern. Barn tycker om att veta i förväg vem som kommer, och en del vill rita en liten bild av den som har kvällen. Ordningen får ändras, men helst sägs det på morgonen och inte i sista stund.
Samma ritual, oavsett vem som nattar
Det viktigaste är att ritualet är detsamma, oavsett vem som sitter på sängkanten. Samma ordning på tandborstning, pyjamas, saga och godnattkram gör att barnet känner igen kvällen, även om rösten är en annan. Prata igenom stegen tillsammans och skriv gärna ner dem. Om en av er gör något extra, till exempel en liten sång eller en rolig kudde, kan den andra få höra om det och ta över det.
Det är helt naturligt att barnen ibland har en favorit. En kväll kan barnet be om den andra föräldern, och då är det lugnast att vara vänlig men tydlig. Säg att i kväll är det du som är där, och att den andra kommer nästa gång. Det handlar inte om att välja rätt förälder, utan om att kvällen ska vara lugn och förutsägbar för hela familjen.
Den vuxna som inte nattar kan göra något annat som hjälper: plocka undan, duka av eller förbereda morgondagen. Då får båda en stund efteråt att sitta ner och prata. Ibland byter man, när någon är trött eller har haft en tung dag, och det är också helt i sin ordning. Ritualet finns kvar, även om det är någon annan som leder det, och det är just det som barnen känner igen och minns.
